Nästa morgon när Frank vaknade hade han fortfarande bilden av flickan i huvudet. Han förstod att detta skulle vara hans svåraste uppdrag någonsin. När han satt vid frukostbordet och åt sina flingor (som han alltid gjort)  ringde det på dörren. Han reste sig hastigt för slippa tänka på den mördade flickan och småjoggade till dörren. Han vred om det tröga låset och tryckte upp dörren.
- Hej, sa Jessica på andra sidan tröskeln. Jessica var en av hans bästa kompisar sen gymnasiet. Hon hade långt blont lockigt hår i en högtofs på huvudet. Hon var en sådan tjej som alla andra tjejer avundades för hennes utseende och för att hon själv inte var ett dugg snobbig. Hennes pappa var en rik uppfinnare och hennes mamma var hemmafru. De bodde i en stor villa på strandvägen. Hon själv bodde ett kvarter från Frank på kungsgatan och kom förbi när man minst anade det.
- Hej, sa Frank.
- Kan jag komma in? frågade hon och sneglade över hans axel.
- Visst,visst! Frank rodnade. Det gjorde han alltid när hon kom på honom med att vara oartig. Det kändes som att han alltid måste vara artig och ordentlig pågrund av hennes status som hon tydligen inte märkte själv.
Frank backade undan och släppte förbi Jessica. Hon gick in i vardagsrummet och slog sig ner i hans svarta skinnsoffa. Frank slog sig ner brevid och reste sig snabbt igen.
- Vill du ha något? frågade han.
- Nej. tack, sa hon. Frank satte sig ner igen.
- Jag kom faktiskt bara förbi för att fråga om du vill följa med på teater ikväll.
- Ja, gärna, sa Frank. Han visste i bakhuvudet att han egentligen skulle jobba på fallet men han måste få slappna av ett tag.
- Okej bra! Vi ses ikväll utanför stadsteatern klockan 19:00, sa Jessica. Sen småsprang hon till dörren och blinkade mot honom innan hon öppnade och försvann.

Jessica stod i en vinröd klänning som hade den djupaste urringning Frank någonsin sett.  Det var en sval kväll och Frank hade satt på sig sin finaste frack. Konstigt, han kände fjärilar flyga i magen. Han hade aldrig varit nervös inför Jessica förut.  När han kom fram till henne log han sitt bästa leende. Och han kunde inte låta bli att stirra lite. Han hade aldrig sett på henne på det sättet men nu var det ju uppenbart. Hon var en kvinna.
- Jag har redan tagit ut biljetterna, sa hon.
Frank svarade inte utan tog bara henne i armkrok och förde henne mot ingången.

Frank satte sig ner brevid Jessica i det lite obekväma stolarna. Snart började skådespelet men han kunde inte koncentrera sig. Han kom på sig ideligen med att stirra på Jessica. Han tyckte hon liknade den lilla mördade flickan, men han slog snabbt bort tanken. Men efter bara någon minut var han tillbaka på samma spår. Samtidigt tänkte han på Jessica med en annan man. Och det gjorde honom mer avundsjuk än han vågade erkänna.

Det blev paus och Frank stod inte ut längre. Han sa att han mådde illa och tog snabbt flykten. Han kände Jessicas sårade blick i ryggen.