- Godmorgon, sa Tommy piggt när Frank kom in på polisstationen.
- Mm...  sa Frank yrvaket. Han hade vaknat för bara en halvtimme sen därför att han hade glömt att ställa väckarklockan. Tommy var Johan Tratts systerson. Han hade kort blont hår och mycket muskulös han var runt tjugofem år.
- Johan är där inne, sa Tommy och log ett snett leende samtidigt som han pekade med med tummen bakom sig på en stor vit dörr.
- Tack, sa Frank och kilade snabbt iväg. Även om han bara var 4 år äldre än honom kände han sig rynkig i hans närhet.

- Polischef Tratt? sa han och knackade försiktigt på dörren.
- Kom in! hörde han Tratt ropa innanför.
Han drog upp dörren och gick in. Innanför var det mycket rymmligare än ute i entren. Framför sig hade han ett stort mörkbrunt bord med massa papper och en liten pc på och bakom satt Johan i en gigantisk snurrfåtölj.
- Har ni kommit längre med fallet? frågade Tratt.
- Nej, jag har haft...hmr... fullt upp, sa Frank.
Tratt muttrade något ohörbart.
- Var ligger liket? frågade Frank för att lätta upp stämningen.
- På obduktion såklart, sa Tratt lika surt.
- Okej, sa Frank tveksamt.
- Be Tommy om adressen, sa Johan och såg sedan på det högar med papper framför honom.
Frank slank snabbt ut.

Frank kollade på kartan. Han hade aldrig varit bra på kartor och att mäta olika skalor. Men tillslut hittade han fram till det stora huset. Det var en tegelbyggnad som var täkt med krängväxter över hela byggnaden.
Frank kollade på klockan 13:10. Hans mage hade börjat knorra han hade ju inte hunnit äta någon frukost!

En kvinna i i läkarkläder stod vid dörren och väntade på honom med ett leende på läpparna.
- Hej, hon ligger här inne följ mig!
- Okej, tack, sa Frank med ett leende.
De gick längs en lång vit korridor. På varje sida var det dörrar med olika blanketter på.
- Här inne är hon, sa kvinnan och log. Jag kommer alldeles strax. Frank nickade.  Han såg sig om efter en utväg men han kände att han var tvungen att hitta mördaren. Han kände sig skyldig föräldrarna det. Men hennes föräldrar hade inte hört av sig på något sätt. Och man hittade inga identitethandlingar om varken föräldrarna eller barnet.
Kvinnan låste upp dörren och gick, Frank kikade in till likbåren och svimmade!

Tack o hej leverpastej! Puss och kram AMO <3