- Frank? Frank? Är du vaken? Frank såg in i Jessicas stora blå ögon. Han såg att hon hade gråtit för ögonen var alldeles rödgråtna. Men hon hade smink på sig. Jessica brukade aldrig ha sminnk föruom om de gick ut på krogen och eftersom Frank inte var någon festkille så blev det inbte så ofta. 
- Hej, Jessica, sa Frank och log. Vad hände?
- Du såg något lik och svimmade, men de vet inte riktigt varför. Sakta kom minnena tillbaka. Flickan i lila kläder som låg där på båren. Frank fick en klarare och klarare bild i huvudet. Barnet hade precis sett ut som Jessica det var därför han hade svimmat. Han tittade in i Jessicas ögon och sa:
- Jag kommer inte ihåg ett skit! Jessica började skratta. Precis då knackade det på dörren och Johan Tratt stegade in med en liten chokladask som han ställde på ett bord brevid shukhussängen. 
- Hur mår du hm...Frank? frågade han.
- Ja, jag vet inte riktigt faktiskt, sa Frank och log.

En liten sköterska med kort brunt hår och bruna ögon kom in och kollade i några papper.
- Okej mr... Bylock, du kan åka hem om en stund. Men du får inte jobba vidare med fallet. Det tar förmycket på dina nerver.
- Va?! Frank hoppade till i sängen. Jag måste få jobba! Det är vad mitt liv går ut på. Han såg i ögonvrån att Jessica började skruva på sig.
- Jag är ledsen Frank men det är nog bäst så, sa sköterskan med en likgiltig ton.  Frank lutade sig bakåt i sängen och stirra upp i taket. Skulle han sluta jobba? Bli pensionär vid 35? Skulle han någonsin få hjälpa någon? Han drog en djup suck och vände blicken mot Tratt men han hade redan gått.

- Jag bara måste gå in i den här butiken, Jessica pekade mot en butik som såg exakt ut som de tio andra de just gått igenom  tillochmed kläderna var likadana. 
- Men... försökte Frank
- Inga men! sa Jessica och styrde stegen mot den fullproppade butiken. Frank såg sig om och skrattade till. Han var inte ensam, överallt stod män och kvinnor och argumenterade om var de skulle gå in. Kvinnorna hade oftast flera påsar i händerna som de slog till mannen medom han vägrade följa med in.
- Frank, kommer du? Jessica hade stannat och vänt sig om. Och det kände som allting runt omkring dem tystnade. Alla stirrade på just de två.  Männen stirrade mest på Jessica men några vände också blickarna mot Frank och vänade på det slutgiltiga svaret.
- Ja, jag kommer, sa Frank och småsprang fram till Jessica och lade armen runt hennes axlar. Ljudet startade igen männen suckade och vände sig till sina fruar som helt plötsligt hade gett upp i att gå in i någon affär alls.
- Det kanske inte är så farligt att vara pensionär iallafall, tänkte Frank.

- Jag ska nog gå nu, sa Jessica där de satt på tacobar mitt i Stockholm.
- Okej, Frank reste sig snabbt och hjälpte henne att dra ut stolen och gav henne sin kappa.
- Det var jättekul idag och jag tänkte att i morgon kan vi väl bjuda Jens, Henrik och Lovisa på middag, sa Jessica och gav honom sitt bästa leende.
- Jo javisst, sa Frank och log sitt bästa leende tillbaks.

Frank promenerade fram på stockholmsgator. Då han plötsligt kom på något. Hade han inte sett en papperslapp borta vid snåret som flickan låg vid? Han måste åka tillbaks.